Okategoriserade

Allmändebatt Regionfullmäktige 2013-04-10

ia_gpBokslut 2012 berättar för oss att största delen av regionens verksamheter fungerar rätt väl, fast det är stillastående på sina håll. Det är viktigt att påpeka att regionen inte blev region för att förvalta, vi skulle förändra och anpassa till våra egna villkor, det var vårt skäl till att gå i förväg med regionbildningen.

Av vikt är att påtala att vi har en del kvar att göra inom flera områden, förutom specialistsjukvårdens organisation och underbalans.

Vi beskrivs som näst sämst i miljöarbetet av alla regioner och landsting i Sverige, inte i bokslutet, men enligt en jämförelse gjord av SKL 2012. Den statistiken berättar att man kan göra mer och göra bättre, höj ribban, prioritera upp miljöarbetet.

Kulturen i Halland får låga anslag, också i jämförelse med andra regioner, då kan man inte åstadkomma så mycket av förändringar. Att prioritera upp kulturens betydelse och anslag saknar inte betydelse för hur man mår. Dags att införa ett skarpt mål istället för de fyra ljumma som bokslutet förhåller sig till.

Inom sjukvårdsområdet finns en medvetenhet om vilka förbättringsområden som man ska arbeta särskilt med. Av vikt där är att fortsätta att bevaka hur BUP:s tillgänglighet utvecklas – ökar ohälsan för barn och unga i regionen måste BUP:s verksamhet följa med.
Missbruksvården i Halland är inte anpassad efter det behov som finns, det kan vi inte läsa om i bokslutet – förklarligt eftersom den aldrig synliggjorts utan försvunnit in i psykiatrins redovisningar. Tid att skilja på verksamheterna och bygga upp något mer funktionellt.

Personalen stormtrivs inte, det kan man inte begära om man jobbar på en enhet där stress är en ständig följeslagare. Man går till sitt arbetspass utan att veta om man hinner sätta av tid för uppföljningsarbete, om man får någon rast eller hinner dubbelkolla så allt blir rätt. Sjukskrivningstalen kryper sakta uppåt och antalet fel i tjänsten ökar – det ska tas på allvar.

Verksamhet och ekonomi måste stämma överens, man kan inte begära att personalen ska tjäna som dragspel år efter år. Med ett tuffare arbetstempo, mer övertid, överhoppade raster, nya och åter nya utredningar och besparingsbeting om och om igen är det svårt att fatta att vi som arbetsgivare får några pluspoäng alls.

Huvudmål ska vara mer visionärt, delmål ska vara mer konkret, visst är det väl så.
Men jag sätter kaffet i halsen när man t ex skriver att man nått målet för boende – nybyggnationen är högre än på andra ställen – fast vi vet att man i norra Halland har skriande brist på hyresrätter och bostadsköer på 10-15 år.
Fler ungdomar ska ha arbete, delmålet nås – för att man också här gör en relativ jämförelse med övriga landet. Men det är 15-20% av våra unga som är arbetslösa!
Målen regionen sätter upp kan inte beskrivas i relativa termer, då får man sådana här kufiska utvärderingar.

Revisionen har allvarlig kritik – allra mest bristen på samverkan mellan verksamheterna och avsaknad av en samlad mötesarena för de många aktörerna. Revisionen vill också ha möjlighet att granska all verksamhet inom Region Halland. Det vill vi också, agerar man på den offentliga marknaden ska man ha en öppen verksamhet. Det ska vara lika villkor även vad gäller granskning och revision av offentlig och privat utövare som driver sin verksamhet med regionens skattepengar.

Vi har arbetsbrist, bostadsbrist, vi har en hög ungdomsarbetslöshet. Vi ser ojämlikheter i hälsan, allt fler äldre behöver regelbunden vård och dessutom söker generellt fler sjukvård. Vi har en ökande ström till akutmottagningarna, fler barn och unga berättar att de mår dåligt. Och vi har högre kostnader än tillgängliga medel – allt detta är realiteter att förhålla sig till.
En del av dessa realiteter redovisas i bokslutet, det är vårt utgångsläge. Tiden fram till juni och en ny budget är knapp, då ska vi föreslå förändringar som påverkar till det bättre. Det handlar inte enbart om att få debet och kredit att gå ihop, då begränsar man synfältet.

Region Halland är ett unikum, liksom varje annan region/landsting är det. Man kan inte lägga samma raster över alla regioner/landsting, vi skiljer oss för mycket åt. Ändå har styrningen från centralt håll ökat för att göra sjukvården mera likvärdig. Centrala stimulansmedel lägger fokus på vissa områden, ersättningssystem likaså. Vi har haft fyra år av kömiljarder som har resulterat att fokus lagts på tillgänglighet för besök och behandling, andra stimulansmedel har riktat fokus på vissa andra områden. Och man springer på de bollar som kastas ut och riskerar att inte se till hela spelsystemet eller till att fatta beslut med bärighet långt framåt i tiden. Backar man tillbaka i tiden, till mina första år när jag började med landstingspolitik, då hade Halmstad sjukhus ett underskott på 5 miljoner, Varbergs sjukhus gick plus – de generella statsbidragen gjorde skillnad, de var större och väl kända i förväg.

Istället för riktade stimulansmedel är det bättre att höja de generella anslagen och att värdesäkra statsbidragen flera år framöver för att underlätta planeringen. Då kan varje region använda förstärkningen till de områden där störst behov finns eller där man aktivt väljer en framkomlig väg som man nu inte har råd att sätta igång eller pröva.

Utifrån bokslut 2012 skulle jag vilja upprätta en önskelista över områden som skulle behöva ha vårt ökade intresse och extra stimulansmedel:

Samarbetet mellan sjukvård och kommuner om äldrevården:

Det behövs en politisk uppgradering hos båda parterna och det behövs smörjmedel för att stimulera detta område. Hur ser flödena ut av äldre patienter in till våra sjukhus? Vi vet att de är för höga och att samma andel patienter återkommer många gånger om. Behövs det boendeformer som idag inte finns så är det av intresse för både kommun och region att skapa dessa. Det är ett gigantiskt område som måste få finna vägar till bättre lösningar eftersom gruppen äldre har stort behov av kontinuitet i vården, med kvalificerad personal i en och samma miljö. Förutom en bättre anpassad vård för gruppen med mer strukturerade vårdplaneringar, leder det till en kompetensöverföring mellan sjukhus och kommunerna som är nödvändig.

Ohälsan:

Inrätta avgiftsfri hälsorådgivning på VC i utsatta områden där ohälsotalen är fortsatt höga.

Skapa fler lokala utvecklingsarbeten för att förbättra livshälsan, där man ser till hela människans livssituation, arbete, bostad, hälsa och fritid – ett individrelaterat förändringsarbete.

Primärvården:

Höj vårdcentralerna status genom att bl a bredda antalet kompetenser och koppla forskartjänster till fasta tjänster på VC, en chans till specialisering.
Låt en VC i varje kommun ha öppettider sent in på kvällen för att avlasta akutmottagningarna.
Avgiftsbefria distriktssjuksköterskebesöken, låt andra kompetensområden på VC avlasta läkarbesöken.

Personalansvar:

Skapa gemensamma rådslag med sjukvårdsanställda om hur man ska satsa framöver, vad som behöver förändras. Debatten ska inte föras i media.

Visa större intresse för läkarnas arbetsvillkor, deras arbetsvillkor är inte alltid de bästa. Varför ökar deltiderna bland läkarna tror ni?

Nyanställ på sjukhusens avdelningar, undersköterskor och sjuksköterskor för att minska vårdtyngden och säkra vården och öka flexibiliteten vid höga beläggningstal.

Satsa på löneökningar för dessa grupper, visa att det är framtidsyrken.

Regionalt utvecklingsarbete:

Miljösatsa, släpp fram innovationer, höj ribban.

Åstadkom ett språng för att få fart på kollektivtrafiken, inför lockpriser för nyresenärer, och ungdomsrabatter för att fånga upp nya resande.

Styrning och organisation:

Enkel och tydlig styrning, analyser och beslut på rätt beslutsnivå. Om det inte finns ett tydligt ledarskap, då tar någon annan ledningen med risk att styra verksamheten åt ett annat håll.
Vi ska rimliga mål med rimliga ersättningar.

Under den här rubriken hamnar förslaget om en eventuell nedläggning av en akutenhet.
Vi tvivlar på att man vinner så mycket på att göra ingrepp i den akuta sjukvården, någonstans måste man ju ändå åka när man ska föda barn eller när man är i behov av akut specialistsjukvård.
Halland är på kartan avlångt och smalt – oavsett vilken del som berörs av en nedläggning, där kommer patienterna vända sig till det som finns närmast. Vi kan inte medverka till att försämra akutsjukvården – det skapar otrygghet och medför ökade kringkostnader som man har svårt att överblicka.
Vi tror inte heller på att kompetensen på sikt är i fara om man bestämmer sig för att behålla två akutmottagningar, den bästa kompetensen på en akutmottagning är att ha stor bredd i sitt kunnande, gärna också stor erfarenhet och stresstålighet – med andra ord inte enbart utbildningsrelaterade färdigheter.

Däremot är det fullt rimligt att fördela planerade ingrepp och planerade behandlingar mellan de tre enheterna. Här ser vi nödvändigheten av förändring, som vi som parti redan påtalat tidigare. Frågan är varför det ska vara så svårt att få igång en sådan samverkan.

Här hamnar också frågan om stängningen av den palliativa avdelningen i Falkenberg.

Grundinställningen från vår sida är att vi ska ha palliativa vårdplatser nära anhöriga, fyra orter har det beslutats om tidigare och även om man har palliativa konsultteam upphäver inte det nödvändigheten av fasta platser. Stängningen av Falkenberg sköttes inte korrekt, oavsett skäl – vi ser allvarligt på att utbudsfrågor blir undantagna politiska beslut.

Det är viktigt att vi politiker och tjänstemän plockar fram tänkbara förändringar som på lång sikt förändrar och förbättrar, att vi inte gnetar vidare i samma hjulspår. Att vända pappret om och om igen kommer inte visa några nya sidor – pappret är lika vitt på båda sidor.

Kommentarer är avstängda.