Den teoretiska möjligheten att välja skola utnyttjas mest av de resursstarka, anser Kristina Hallberg, riksdagskandidat för Vänsterpartiet, i en slutreplik till KD:s Kerstin Hurtig och Robert Majlöv den 14/8.

Kerstin Hurtig och Robert Majlöv tycker det är bra med privata skolor eftersom effekten kan bli en större rörlighet och blandning av elever med olika bakgrund.

Det är ett resonemang i stil med att ”vem som helst kan bli USA:s president”.

Borgerliga debattörer tittar ofta på vad som är teoretiskt möjligt och vad som kanske lyckas för en eller annan, inte hur det faktiskt ser ut för de stora befolkningsgrupperna. I teorin är vi alla resursstarka, kunniga och medvetna samhällsmedborgare som sakligt och informerat väljer det bästa. I min verklighet är vi uppvuxna i och präglade av ett klassamhälle som formar oss. Hälsa, välbefinnande, livslängd, inkomster, kunskaper och självförtroende är ojämnt fördelade utifrån klassbakgrund.

Som jag ser det ska vård och skola och andra samhällsinstitutioner motverka dessa skillnader i livsvillkor. Privata vårdcentraler och skolor tenderar att i stället förstärka dem. Med den fria etableringsrätten öppnar bådadera vanligen i välsituerade områden. Det är enklare att tjäna pengar på vård eller skola om befolkningen är frisk, välutbildad och högavlönad.

I teorin kan nu underprivilegierade föräldrar välja skolan i det fina området för sina barn. Men i praktiken gör de flesta inte det, och det finns många anledningar till det.

För mig är det viktigare att man kan lita på att den närmaste skolan har en hög lärartäthet, att lärarna är välutbildade och att de individualiserar undervisningen så att alla barn kan ta till sig kunskap. Det är också viktigt att den skolan erbjuder alla barn varierade upplevelser av natur och kultur, eget skapande inte minst.

Kristina Hallberg