Nyligen presenterade Aftonbladet en undersökning om svenskarnas tankar kring förmögenhetsklyftor. Kortfattat kom man fram till att svenskarna vill ha det så att den rikaste femtedelen av befolkningen ska ha 25% av den samlade förmögenheten, och den fattigaste femtedelen ska ha 15% av den samlade förmögenheten. Man kom också fram till att svenskarna tror att den rikaste femtedelen äger 38% och den fattigaste 10%. Se gärna Aftonbladets film om undersökningen.

Nyligen presenterade Aftonbladet en undersökning om svenskarnas tankar kring förmögenhetsklyftor. Kortfattat kom man fram till att svenskarna vill ha det så att den rikaste femtedelen av befolkningen ska ha 25% av den samlade förmögenheten, och den fattigaste femtedelen ska ha 15% av den samlade förmögenheten. Man kom också fram till att svenskarna tror att den rikaste femtedelen äger 38% och den fattigaste 10%. Se gärna Aftonbladets film om undersökningen.

Aftonbladet pekar också på de senaste statistiska mätningarna på nettoförmögenhet, det slutades mätas 2007. Då, 2007, ägde den rikaste femtedelen 87% av den samlade förmögenheten och den fattigaste femtedelen hade bara skulder.

Det är ett politiskt problem, både att verkligheten och den uppfattade verkligheten skiljer sig och att klyftorna är så stora. Att vi idag inte har tillgång till statistiken är också ett problem, det är lättare att fatta bra beslut med bra underlag. I riksbanksfullmäktige har försök gjorts att återinföra statistiken men den borgerliga majoriteten var emot.

Det finns skäl att anta att förmögenhetsklyftorna har ökat sedan 2007 när det slutades mäta, men för resonemangets skull håller jag mig till siffran 87%.

Vänsterpartiet vill minska klyftorna, vi vill ha ett mer jämlikt samhälle. Det vill, enligt Aftonbladets undersökning, också svenskarna i allmänhet. Svenskarna vill ha ett betydligt mer jämlikt samhälle än vad man tror att det är. Låt oss tänka oss att vi har en regering, och riksdagsmajoritet, som faktiskt vill minska klyftorna istället för att öka dem. Det går nämligen att göra politiskt. Det är ett hårt jobb som kommer att möta motstånd, men låt oss anta att vi kan, men hyfsat enkla medel, börja utvecklingen så att den rikaste femtedelen varje år har en procentenhet mindre av den samlade förmögenheten.

Det skulle innebära att det skulle ta (87-38) 49 år att nå den jämlikhetsnivå som allmänheten tror att vi har idag. Möjligen skulle takten stundtals kunna bara snabbare, å andra sidan är det förmodligen så att en dylik regering inte klarar att behålla makten i 50 år. Det går snabbare att göra saker ojämlikt än att göra det jämlikt, så varje mandatperiod med en klassklyfteökande regeringen skulle förmodligen ställa tillbaka klyftorna med upp till tio procentenheter.

För att komma dit svenskarna idag vill ha det skulle det med ovanstående takt ta (87-25) 62 år med en progressiv regering.

Konflikten i samhället står i grunden inte mellan de som har nästintill inget, och de som har litegrann. Den står inte mellan ”svenskar” och ”invandrare”. Den står mellan de som lever på att (försöka) sälja sitt arbete och de som lever på andras arbete. Alla, utom möjligen den rikaste delen av befolkningen, tjänar direkt på att minska klassklyftorna.

Att ta från de rika, och ge till resten.

Utifrån ovanstående hoppas jag att Vänsterpartiet (och möjligen andra partier som vill minska klyftorna, tillsammans) får 80% av rösterna i det kommande valet. Det vore statistiskt rimligt.

Jesper Berglund
vice ordförande Vänsterpartiet Halland

Uppdaterades: 31 jul 2013