Nu är första omgången av handlingar till Distriktsårskonferens och valkonferens färdiga. Där finns allt du som ombud på någon av konferenserna behöver. Handlingarna skickas ut till alla ombud, lokalföreningar och förstesuppleanter.
Du hittar handlingarna genom att gå in på fliken DÅK2014 i menyn ovan.
På onsdag 11/12 ska beslut tas i Driftnämnden för Närsjukvård om vårdcentralerna på Andersberg och i Slöinge. Beslutet handlar om dessa ska finnas kvar i sin nuvarande form eller samordnas med andra verksamheter, vilket i praktiken betyder att man inte kommer att få tillgång till samma kvalificerade vård som tidigare.
Vänsterpartiet ifrågasätter detta förslag. Hur ska god tillgänglighet i fortsättningen kunna garanteras när de boende hänvisas till andra vårdcentraler? När ska behov och närhetsprincipen gälla? Stadsdelen Andersberg är en stadsdel med höga ohälsotal och hög arbetslöshet. Andersberg har synnerliga skäl till att ha en fullgod vårdcentral med all den kompetens som en primärvårdsenhet ska ha. Varför ska man alltid spara i de områden som behöver det mest?
I Sverige, och stora delar av världen, har vi länge varit noga med att hålla på brevhemligheten. Vi ska vara säkra på att om vi skickar ett brev så kommer ingen annan än mottagaren att läsa brevet. Åtminstone inte innan mottagaren som mycket väl kan visa brevet för andra. Det finns till och med lagrum om brevhemlighet i brottsbalkens fjärde kapitel.
8 § Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller i ett elektroniskt kommunikationsnät, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:280).
9 § Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen bryter brev eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat eller under lås eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar till böter eller fängelse i högst två år.
Jag var på en väldigt bra konsert härom helgen, Roger Waters spelade sin klassiska The Wall på Ullevi i Göteborg. Ljudet var magiskt, rösten var felfri och budskapet solklart: Lita inte på regeringen! Där satt jag på min stol och skrattade lite inombords, bredvid mig satt ordförande i kommunfullmäktige från en närliggande kommun. En vän till mig hade bjudit med honom och middagen innan konserten var första gången vi träffades. Finns de som säger att man inte ska blanda politik och nöje och detta kunde mycket väl ha varit en sådant tillfälle men istället fick vi till en bra diskussionen om olika värderingar och synsätt.
Sverigedemokraterna röner nya framsteg i opinionsmätningarna. De är nu på nästan 10 %. Ett främlingsfientligt och rasistiskt parti håller på att fullständigt förmörka den politiska arenan i Sverige. Och vem har vi att tacka för det?
Vi har en regering som jobbar stenhårt för att öka klyftorna i vårt samhälle. Den svage ska bli svagare för att ”hungriga vargar jaga bäst”. Den som redan har ska ha mer. Regeringen anser att det ökar vår konsumtion och därmed också tillväxten i landet. Detta experiment har nu pågått i 7 år, och vad är resultatet? Arbetslösheten är högre än vid regeringens tillträdande 2006. Det man då kallade för massarbetslöshet, är nu ett budgetmål att uppnå 2015 eller 2016. Antalet långtidsarbetslösa bara ökar. Den som är sjuk eller arbetslös får det allt svårare. Och regeringens enda, och ständiga, svar på alla problem är: Vi tar väl och inför ytterligare ett jobbskatteavdrag, så ordnar sig allt.
Just nu är Halmstads kommun på väg att införa så kallade studentmedarbetare. Vilket innebär tjänster på 5-15 timmar i veckan som studerande kan söka.
Vid första anblicken kan jag förstå att många ser det som något bra och positivt. De argument som oftast lyfts fram är att studerande på högskolan får arbetslivserfarenhet, kan locka några studerande till att intressera sig för att arbeta inom kommunen, att det är riktiga arbeten som ska utföras samt att studerande behöver oftast lite extra pengar.
Men som politiker måste jag även tänka mer långsiktigt och djupare när ett sådant här förslag dyker upp. Jag kan hitta ett flertal nackdelar med förslaget:
Den 1 januari 2014 träder en ny lag, SOSFS 2012:12, i kraft. Den handlar om bemanningen inom äldrevården.
3 kap. Grundläggande bestämmelser
1 § Socialnämnden ska säkerställa att varje särskilt boende där en person med demenssjukdom bor är bemannat på ett sådant sätt
1. att personen får de hemtjänstinsatser som har beviljats och
2. att hemtjänstinsatserna kan genomföras enligt den genomförandeplan som ska ha upprättats i enlighet med 4 kap. 3 §.
2 § Socialnämnden ska vidare säkerställa att ett särskilt boende där en person med demenssjukdom bor är bemannat dygnet runt så att personal snabbt kan uppmärksamma om en person med demenssjukdom är i behov av hjälp och utan dröjsmål kan ge honom eller henne sådant stöd och sådan hjälp som är till skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa.
När min familj och jag varje sommar återvänder till det Röd-Grönt Styrda Gotland och till tjocka släkten, måste man nypa sig i armen för att inte tappa kontakten med världen utanför. Här i det lilla doftar det tång och grillat lamm. Och rabbisarna (kaninerna) skuttar omkring. Där utanför och bortanför har det till exempel varit militärkupp i Egypten och en demokratiskt vald president avsattes på studs.
Varje år påminns vi också om att det finns en verklighet utanför Gotland genom ALMEDALSVECKAN.
Nyligen presenterade Aftonbladet en undersökning om svenskarnas tankar kring förmögenhetsklyftor. Kortfattat kom man fram till att svenskarna vill ha det så att den rikaste femtedelen av befolkningen ska ha 25% av den samlade förmögenheten, och den fattigaste femtedelen ska ha 15% av den samlade förmögenheten. Man kom också fram till att svenskarna tror att den rikaste femtedelen äger 38% och den fattigaste 10%. Se gärna Aftonbladets film om undersökningen.
Aftonbladet pekar också på de senaste statistiska mätningarna på nettoförmögenhet, det slutades mätas 2007. Då, 2007, ägde den rikaste femtedelen 87% av den samlade förmögenheten och den fattigaste femtedelen hade bara skulder.
Det är ett politiskt problem, både att verkligheten och den uppfattade verkligheten skiljer sig och att klyftorna är så stora. Att vi idag inte har tillgång till statistiken är också ett problem, det är lättare att fatta bra beslut med bra underlag. I riksbanksfullmäktige har försök gjorts att återinföra statistiken men den borgerliga majoriteten var emot.