En ulv i fårakläder
Jag är inte bara ordförande i Vänsterpartiet i Halland, utan jag har även äran att få företräda Vänsterpartiets väljare i Varbergs kommun där jag sitter i kommunfullmäktige. Det jag tänkte skriva om här handlar om Varberg och om Sverigedemokraterna där. Kanhända känns det igen på andra ställen, kanhända inte.
Det handlade denna afton i fullmäktige om att kommunen skrivit nytt avtal med Migrationsverket om en tillfällig ändring av mottagande av flyktingar
Den främlingsfientlige Sverigedemokraten Erik Hellsborn gjorde ingen förvånad när han tog till orda i denna fråga. Den handlar ju om de där som är lite olika oss. När vi i fullmäktige behandlar årets viktigaste frågor – som t.ex. budgeten – då sitter han tyst en hel dag. När vi pratar om omsorgen är han tyst, och när vi talar om bostäder säger han inte mycket. Han är tyst större delen av året. Han och hans gelikar säger att de tar ansvar för Sverige med sin politik, men större delen av året sitter Erik alltså tyst. Och hans parhäst, Jörgen Pejle, är faktiskt ännu tystare. De enda gånger man hör dom är när de ger Moderaterna sitt stöd i voteringar och så – förstås – när det handlar om invandrare.
