Månad: mars 2010

Vi ser att kommunen skulle vinna på att man slår ihop kulturnämnden och fritidsnämnden. Många kommuner har redan gjort så. Detta skulle möjliggöra att man tar ett helhetsgrepp kring kultur och fritidsfrågorna i kommunen. Vi har sett att kulturen i Kungsbacka stått tillbaka ekonomiskt i många år. Vi vill se en uppryckning av dessa för kommuninvånarna viktiga verksamheter.
Det är viktigt att den nya nämnden får kulturpolitiska mål att förhålla sig till i upparbetandet av en ny organisation. Vi tror också organisationen vinner på att man samverkar i kommundelarna och att förvaltningen blir decentraliserad.

Vi vill samtidigt att man lyfter över kulturskolan från Gymnasie- och arbetslivsnämnden till den nya Kultur- och fritidsnämnden.

Vi yrkar på att
kulturnämnden och fritidsnämnden slås ihop till en nämnd med en decentraliserad organisation till den nya mandatperioden 2010.

Kulturskolan skall ingå i den nya Kultur- och fritidsnämnden.

Violet Dunér.

Motion om valfrihet för äldre

För Vänsterpartiet är individens valfrihet och möjlighet att styra över sin egen vardag en grundläggande rättighet. Detta förändras inte bara för att man blir äldre och får hjälp av hemtjänst eller bor på ett särskilt boende, snarare tvärtom.

Eftersom de äldre inte bara är hjälptagare utan som medborgare även ägare av den kommunala verksamhetens institutioner ska de givetvis också ha rätt att styra över verksamheten. Vi vill därför införa verklig valfrihet för de äldre så att de får makt att styra över sin vardag. Alternativet till en verklig valfrihet i vardagen brukar vara att man degraderar de äldre från ägarskapet och göra dem till kunder istället.

Denna ”valfrihet” vill man inte skapa för de äldres skull utan för att skapa en ”äldreomsorgsmarknad” för företagens skull. Denna ”valfrihet” medför en rad negativa aspekter, varav några kan nämnas: Det demokratiska inflytandet minskar när väljarna tappar möjligheten att påverka verksamheten genom politiken. Det är kostnadsdrivande när pengarna måste räcka till marknadsföring också. Det ökar byråkratin när personal måste se till så att utförarna får rätt betalt i stället för att ägna sig åt omsorg. Exemplen från sjukvård och annat i USA är avskräckande när det gäller kostnadsdrivande byråkrati – och pengar som försvinner från brukare för att istället hamna i aktieägarnas fickor. Det minskar tryggheten eftersom meddelarfriheten inte finns i privata företag och personalen måste vara lojal mot företaget.

Denna ”valfrihet” bygger också på att de äldre enkelt kan göra rationella val och byta utförare om man inte är nöjd. Det blir problematiskt att tala om exempelvis någon som är dement som kund och begära att han/hon ska kunna göra ett rationellt val på en omsorgsmarknad, när det kan vara svårt att klara redan de enklaste vardagsting. Dessutom har det visat sig att där val- och bytesmodellen finns så är det ovanligt att de äldre byter utförare därför att det viktigaste för ånga äldre är att behålla tryggheten med personal man känner. Verklig valfrihet handlar alltså inte om att välja entreprenör, utan om att få makt över sin vardag. Därför bör de äldre ges rätt att själva bestämma hur hemtjänsttimmar ska användas och att det ska innas större individuell anpassning i de särskilda boendena. Vi menar att omsorgsbehovet är en färskvara där dagsformen avgör behovet och vill därför att brukarna ska ha rätt att inom biståndsbeslutet byta en insats mot en annan utifrån vad de själva vill och behöver. Vid vackert väder kan kanske städningen vänta och bytas mot en promenad, eller vad som är viktigt för varje enskild människa.

Jag föreslår därför kommunfullmäktige fatta beslut om:

att beslut om bistånd fattas utifrån de äldres sammanvägda behov, inte utifrån ett antal specificerade insatser

att de äldre inom biståndsbeslutets ram ska ha stora möjligheter att styra och förändra innehållet i hjälpen.

Mikael Hallberg
Vänsterpartiet Falkenberg